Blogginlägg A: Nyhetsvärdering

Den 11 september 2012 finns det för svenska medier en given förstanyhet. Den här dagens nyhetsrapportering har helt dominerats av frisläppandet av journalisterna Persson och Schibbye som suttit fängslade i Etiopien. Olika medier har valt olika vinklingar och olika fokus och jag tänkte här studera några av perspektiven som getts under dagen. Allra först vill jag dock titta på nyheten rent allmänt och försöka analysera varför det är en självklarhet att denna dag toppa med just detta.

Nyheten om frisläppandet blir en given förstanyhet av flera olika anledningar. Om vi ser på den utifrån faktorerna som Björn Häger i sin bok ”Reporter. En grundbok i journalistik” sammanfattar som VINKELN (Vikt, Icke-normalt, Närhet, Konflikt, Elitpersoner, Lättbegripligt, Nytt) så kan vi säga att vi har nästan alla ingredienser i större eller mindre grad. Vi har vikt, för det är självklart viktigt att två svenska journalister som dömts till 11 års fängelse på tvivelaktiga grunder nu släpps fria. Vi har det icke-normala i meningen att det kunde förväntas att de avtjänade hela sitt straff medan frisläppandet innebär en förändring av deras tillstånd, en helomvändning. Vi har närhet för det handlar om svenska journalister, som den svenska publiken kan relatera till på flera plan. Det är alltså inte en slump att nyheten handlar om just dessa två personer bland närmare 2000 som benådades samtidigt. Vi har konflikt i meningen att vi har dramatik, att vi fruktat för deras öde men att vi nu kan slappna av, även om en uttrycklig konflikt saknas. Tvärtom är detta slutet på en konflikt (eller snarare en diskussion, en förhandling) mellan den etiopiska och den svenska staten. Vi har i vissa medier medverkan av elitpersoner som Carl Bildt, men inte i alla. Det är lättbegripligt att journalisterna blivit släppta medan det kanske skulle vara svårt att till fullo begripa de förhandlingar som lett till frisläppandet. Vissa medier hänvisar till Carl Bildts blogg där det går att läsa om det diplomatiska arbetet mot frisläppandet men i TV-sändningarna är det ingen som väljer att redovisa detta komplicerade förlopp i detalj. Häger delar in begripligheten i några underfaktorer som alla bidrar till att Persson och Schibbye klassar in som förstanyhet:

• Händelsen sker under ett kort tidsförlopp: Den 10 september meddelas att de benådats och den 11 september släpps de fria.
• Identifikation: Det finns bilder på journalisterna och även på deras oroliga och sedan lyckliga anhöriga.
• Nyheten ska rymmas inom ramen för det förväntade, handla om saker vi känner till: I nyhetssverige har det varit känt att journalisterna suttit fängslade och det är därför möjligt (och i detta fall önskvärt) att de kan bli släppta.

Den sista faktorn i Hägers uppräkning, att en nyhet ska vara just ny. Det är nytt för dagen att de verkligen blivit frisläppta och lämnat Etiopien. Varje nyhetssändning och tidning söker sedan sina egna vinklar och ”nyheter inom nyheten” för att ge sin publik en så ny nyhet som möjligt.

Efter att ha analyserat nyheten i allmänhet tänkte jag nu gå in på några av de vinklingar och fokus som har valts av några medier.

Expressens etta lägger tonvikten på elitpersonfaktorn genom att sätta huvudrubriken ”BILDTS REVANSCH” med bild på Bildt.

I Rapports huvudsändning kl 19.30 kommer ett avslöjande som enligt min mening är dagens viktigaste nyhet, en ny nyhet i nyheten om Persson och Schibbye. SVT har tagit del av bildbevis som visar att den film som använts för att sätta dit journalisterna i själva verken var ett iscensättande, en bluff. Detta är en viktig och ”saftig” nyhet av många skäl. Det är SVT:s egen nyhet, vilket höjer nyhetsvärdet enligt Häger. Även Bengt Johansson återkommer ofta i sin studie ”Vid nyhetsdesken” till värdet av att ha egna nyheter. Bildbevisen (den oklippta versionen av filmen) gör sig utmärkt i TV. Och det är, återigen enligt Johansson, viktigt att ha bra bilder.

Aktuellt ger givetvis stor plats åt SVT-nyheten om att filmen om gripandet var en bluff. Det är intressant att notera att Nyheterna i TV4 kl 22.30 däremot bara nämner detta i förbifarten, att filmen ”enligt många är iscensatt”. Jag undrar varför. Vill de inte ge credit till SVT? Är de inte säkra på att det är sant? Eller föredrog de helt enkelt att lägga fokus på annat (till exempel vad journalisterna åkt till Etiopien för att undersöka) eftersom de nu hade annat eget (om än lite mindre brännhett) material?

I alla nyhetssändningar jag sett (Rapport, Aktuellt och Nyheterna i TV4) används, bland andra grepp, det som Hernes (citerad både av Häger och Johansson) kallar personifiering, det vill säga att lyfta fram enskilda personer. I detta fall intervjuas journalisternas anhöriga.

Efter att ha gjort en detaljerad analys av den viktiga nyheten om journalisternas frisläppande tänkte jag bara kort ta upp en nyhet som är tätt förknippad med dagens datum, den 11 september. Några av de medier jag följt under dagen uppmärksammar att det gått elva år sedan terrorattackerna i USA och rapporterar från minnescermonin i New York. Det är viktigt i bemärkelsen att det som hände för elva år sedan förändrade världen. Men jag kan förstå att vissa medier valt att inte ta upp det, kanske på grund av platsbrist. Alla vet vad som hände och att det hölls en minneshögtid är inget konstigt eller oväntat.

Nyheterna i TV4 pratade dock om denna cermoni och utnyttjade bilder av Obama (elitperson) för att höja intresset. De visade även dramatiska bilder från den dag då terroristattacken skedde. Svenska Dagbladet har två sidor om 11 september elva år senare och påannonserar en av artiklarna på förstasidan. För att avslutningsvis ge en liten inblick i nyhetsbevakningen i Italien där jag bor kan jag meddela att Tg2 klockan 20.30, det statliga RAI:s andra kvällsnyhetssändning, ägnade mycket plats åt den 11 september. I ett av de tre inslagen på temat visade de vackra bilder från cermonin, med fokus på Obama och på en kvinna med italienskklingande namn som under högtiden talade till en död släkting på italienska. På detta vis blev utrikesnyheten nära för italienarna, som på denna dag inte hade en så självklar förstanyhet som svenskarna.

 

PS: Tack till pappa Mats som köpte och fotograferade SvD och Expressen så att jag kunde följa svensk papperspress på distans!